Historia Norra Guldheden

Ända fram till 1944 var Norra Guldheden mer eller mindre obebyggda utmarker. Det fanns några torp vid nuvarande Wavrinskys plats och Göteborgs skyttegille hade sin skjutbana där. Riksdagsmannen Edvard Wavrinsky var ordförande i slutet av 1800-talet och är den som fått ge namn åt platsen.

Det låg även några smågårdar och torp utspridda på berget och små odlingar där t.ex. Landalabor kunde hålla får, kaniner men även grisar och kor. Duvslagen låg tätt och folk tog sig ofta en bit mark utan att fråga kommunen.

Hanssons pyrotekniska fabrik låg också på Guldheden. Det var en riskabel verksamhet och flera olyckor inträffade med ett antal döda och skadade i olika olyckor. Gatunamnen Raketgatan och Fyrverkaregatan påminner i dag om den verksamheten

1933 satte arbetet i gång med att förbinda Landala med Sahlgrenska genom Guldhedsgatan som blev klar 1937. Ett år senare var spårvägen till Wavrinskys plats klar och vändslingan finns ju kvar än i dag. I januari 1945 invigdes så linjen ner mot Sahlgrenska. 

1937 hade Stadsplanekontoret börjat utarbeta en plan för Norra Guldhedens bebyggande. Tanken var att det skulle bli bebyggelse ungefär som i Sandarna och ett förslag i den andan presenterades också. Kriget försenade dock planerna och istället kom idén att genomföra en bomässa, utställningen ”Bo Bättre” som skulle presentera byggnation enligt moderna principer. Sedan gick allt i rekordfart och man bröt mot ett antal regler innan byggprojektet var i gång. I juni 1944 måste man börja lägga ut gatunätet för att hinna till utställningen som var tänkt att hållas sommaren 1945. Ingen vanlig arkitekttävling hanns med utan man vände sig till Stockholmsarkitekterna Gunnar Weijke och Kjell Ödéen som bara fick ungefär en månad på sig att skissa upp området. I november 1944 kom man sedan i gång med byggandet. 

Norra Guldheden var det första område i Sverige där arkitekterna fick göra både stadsplan samt inplacering och utformning av husen. Till och med gångvägar och rabatter blev inritade och är i princip likadana i dag. 

Wejke och Ödeén var noga med att dra gatorna så att de skulle följa terrängen. Stor hänsyn togs till markens naturliga förutsättningar och sprängningar skulle minimeras. Mellan de oregelbundet utplacerade husen, inbäddade i grönska, drogs gatorna med ständigt skiftande perspektiv. Vid nuvarande Guldhedstorget fanns koloniträdgårdar och den särskilt vackra ”Olssons trädgård” infogades i den lilla parken vid fontänen. 

Den nya idén var vad man kallade ”grannskapsområden”. Sådana skulle innehålla olika stora lägenheter för olika stora familjer, butiker, post, apotek, bibliotek och skolor för barn i olika åldrar. Bostäderna skulle förläggas i mindre grupper med friytor mellan där barn kunde leka. Det sammantagna syftet var att skapa trygghet och social gemenskap, vilket kändes viktigt i en tid med världskrig i färskt minne.

I sista stund före invigningen av Bo Bättre blev utställningsområdet klart men bara några få hus var klara att visas för allmänheten. Utställningen invigdes 17 augusti 1945 på Guldhedstorget av dåvarande kronprinsen Gustaf Adolf. När utställningen var över en månad senare fortsatte man byggandet och senare började vår del, den nedre delen av Norra Guldheden, bebyggas. 1947 byggdes de flesta av husen i vår förening.

I dag kan man knappast bygga med så mycket luft och grönska mellan husen i en storstad. Lägenheterna skulle bli enormt dyra med så låg exploateringsgrad. 

Vårt område är alltså ganska unikt och värt att vara rädd om.